Som vanligt… när det kommer till Pijano, finns det inte längre några ord som räcker till. Jag älskar honom så mycket att det värker i hjärtat varje gång jag hör hans namn. Han är verkligen mitt allt. Och den här kärleken jag känner kommer aldrig någonsin gå att sätta ord på. Det är ingen vits att ens försöka.
Det finns kärlek och så finns det kärlek, som man aldrig skulle fungera utan. ❤
Igår när jag kom till stallet låg Anna ner och vilade i sommarhagen. Jag väntade ett bra tag vid grinden, då jag inte ville störa henne, men hon kollade på mig och låg kvar. Så gick fram och satte mig hos henne, mös och kliade lite. Jättemysigt. Pijano stod precis brevid. ❤ Sen så la hon sig för första gången med huvudet i mitt knä… Finaste lilla prinsessan. Tiden bara gick, jag satt nog där ute i över en timme och helt plötsligt hade jag glömt allt vad planering, stress och tid var…
Balsam för själen.
emmacsendes.wordpress.com 