Anna.
Måndag – Skritt, asfalt/grusväg.
Tisdag – Lös på ridbana/gräs.
Onsdag – Skritt, skogen.
Torsdag – Promeneras i skogen.
Fredag – Skritt, asfalt/grusväg.
Lördag – Trickträning/skritt ute/skogen.
Söndag – Skritt, skogen.
Bettan.
Måndag – Skritt, asfalt/grusväg.
Tisdag – Skritt och lite trav, gräs.
Onsdag – Skritt och lite trav, gräs.
Torsdag – Skritt, asfalt/grusväg.
Fredag – Vila.
Lördag – Skritt, asfalt/grusväg.
Söndag – Skritt, skogen.
Här är ett par bilder på tjejerna från i helgen. Vad sjutton tänkte jag med babyfärger-matchningen undrar jag?! Haha… Ljusblå lindor på båda, ljusblått pannband på Bettan, ljusblå repgrimma på Anna… Rosa schabrak på Bettan, rosa nosludd på Anna… Haha. Men så mysigt hade vi ju det ändå, såklart! ❤
Uppdateringen är lika med noll. Då det finns noll tid. Men vi hörs snart igen! 🙂
Jag har jobbat, jobbat och jobbat precis hela veckan… 🙂 Nu är det bara en vecka kvar innan jag slutar på ena jobbet – och alltså jobbar lite mer ”normala” tider och inte dubbeljobb 9-19:15 varje dag liksom… Nu jobbar jag idag, och sedan på lördag. Sen är jag ledig söndag och så återstår en vecka med lite extra slit (och då tyvärr mindre tid för… ALLT annat). Igår var jag inte ens ute i stallet, det blev för sent. Tur att jag har Lina! Hon kylde och fixade med Pijanos ben, gick en timmes skogspromenad med Anna och ytterligare en promenad med Bettan. 🙂 Tuuusen tack, bästa Lina!
Ni får lite iphonebilder från i onsdags… Alltid något!
Jag får ibland frågan om mina hästar alltid är lösa – och, nope, inte när dem ska duscha… 😉 Dock i onsdags, njöt dem verkligen, det var ju tokkvavt!
Vääärldens sötaste!
Och på kvällen kom Bettis tillbaka! 🙂
Det bästa med att åka bort är trots allt att komma hem… Jag kom ut väldigt sent till stallet efter jobb och lektion, men njöt av varje sekund väl där… 😉 Lina tömkörde Anna ut i skogen, och jag red faktiskt Paloma. Paloma är släkt med Pijano… Lillemans pappa är Palomas gammelfarfar, haha. Hon är korsning arabiskt fullblod/andalusier. Jättefin! 🙂
På söndag har Anna vilat från ridning helt i 8 veckor, alltså 2 månader, då hon somsagt varit på betäckning. Innan dess vilade hon pga skada och sedan hann hon precis sättas igång till ”lätt arbete” i skogen. På fredag bör Anna vara på dräktighetsdygn 45 och då har hon promenerats för hand i skogen i 3 veckor. Alltså blir det ”endast” helvila/gå i hage i 5 veckor totalt.
Den 22 september bör hon vara på dräktighetsdygn 90. Och innan dess kommer vi ta det väldigt lugnt. Till helgen kommer jag börja skritta henne lite. Men fram till den 22/9 kommer hon alltså i princip bara skrittas och ridas lätt. Kommer börja lägga in trav och kanske någon liten galopp, men främst skrittjobb. Så efter fredag väntar 7 veckors fokus på skrittjobb. Sen har jag tänkt rida henne som vanligt, minus hoppning och tävling. Jag kommer såklart lägga upp detaljerade veckoplaneringar, som jag i princip alltid gör. Inget, verkligen inget, lämnas åt slumpen här… 😉
Veckoplanering, v. 32.
Måndag – Promeneras för hand i skogen.
Tisdag – Vila.
Onsdag – Trickträning på ridbanan.
Torsdag – Promeneras för hand i skogen.
Fredag – Promeneras för hand i skogen.
Lördag – Skrittas uppsuttet (!!!) 🙂
Söndag – Promeneras för hand, asfalt/grusväg.
Igår när jag kom till stallet låg Anna ner och vilade i sommarhagen. Jag väntade ett bra tag vid grinden, då jag inte ville störa henne, men hon kollade på mig och låg kvar. Så gick fram och satte mig hos henne, mös och kliade lite. Jättemysigt. Pijano stod precis brevid. ❤ Sen så la hon sig för första gången med huvudet i mitt knä… Finaste lilla prinsessan. Tiden bara gick, jag satt nog där ute i över en timme och helt plötsligt hade jag glömt allt vad planering, stress och tid var…
Balsam för själen.
Det är bara så härligt, att hon kan få springa fritt, där inga staket eller annat skulle hindra henne. Det verkligen lyser om henne dem här tillfällena! 🙂
Jag kommer aldrig bli någon bra ryttare. Jag kommer aldrig kunna bli någon toppryttare på världscupsnivå. Det kommer aldrig hända. För jag har, om det är möjligt, för mycket känslor. Jag skulle aldrig kunna se mina hästar som ett jobb. Jag skulle aldrig kunna sälja en familjemedlem om jag så fick miljoner. Jag skulle aldrig kunna bli en sån ryttare. Det var min dröm för några, eller ja – kanske numera många, år sedan. Jag ville bli bäst. Jag ville fightas i de högsta klasserna och tävla. Jag vill fortfarande tävla… men det finns ingenting som mäter sig mot det här.
Det är så här jag vill umgås med hästarna. När det är på helt lika villkor för alla. När man glömmer bort allt som heter både positiv förstärkning, negativ förstärkning, dominans, ”ledarskap”. Jag drömmer inte längre om vinster i de högsta klasserna. Pijano har tagit mig en bra bit på den vägen, han har givit mig allt… i allt. Och under vägens gång har jag ändrats. Min vinnarskalle har övergått till bara… kärlek. Kärlek till hästarna som tagit mig hit, där jag är idag. Det finns inget som mäter sig mot när hästarna själva väljer att vara med mig. Jag säger varken åt dem, eller berömmer dem för det. Utan vi bara är, på lika villkor. Det är en känsla som inte ens går att beskriva.
Att sitta på Kopia, utan sadel och träns och ha Anna med, lös… det är liksom… Allt. Typ allt som betyder något. Lycka. Energi. Livsglädje. Jag låter säkert alldeles tokig, men det är verkligen fantastiska djur. Vänner. Dem har gett mig så mycket. Och det finns inget som känns så bra, som när dem får vara så fria som det bara är möjligt att dem kan vara. Det känns bra enda in i själen. Stunder som dessa finns det inget att skämmas för. För här kan jag, helt säkert säga att dem är lyckliga. Mår bra och är nöjda.
If you love someone, set them free. If they’re come back to you, they’re yours forever.
Måndag – Promeneras för hand, asfalt/grusväg.
Tisdag – Promeneras för hand, skogen.
Onsdag – Trickträning på ridbanan.
Torsdag – Vila.
Fredag – Promeneras för hand, asfalt/grusväg.
Lördag – Promeneras för hand, skogen.
Söndag – Promeneras för hand, asfalt/grusväg.
Haha, jag och prinsessan för några år sedan… 🙂
Jag skriver även, för Linas skull (som ska vara hästvakt i helgen när vi åker bort) Pijanos ”veckoschema”.
Måndag – Kyla, stödbandage, BoT.
Tisdag – Kyla, BoT.
Onsdag – Kyla, stödbandage, BoT.
Torsdag – BoT.
Fredag – Kyla, BoT.
Lördag – Kyla, BoT.
Söndag – Kyla, BoT.
Grejen är den att Pijano måste gå in med Anna, när hon ska in. Då måste även Kopia in, såklart. Och egentligen ska Pijano inte gå den sträckan varje dag, från hagen in till stallet. Så när Anna vilar, går dem bara kvar i hagen, allihop. Inte in i stallet över huvud taget alltså… Så t.ex torsdagen denna vecka då, då sätter jag på back on track i hagen på Pijano, och Anna får leva livet som vildhäst… i en dag… 🙂
Jag har jobbat typ konstant förra veckan, även nu i helgen, så någon vidare uppdatering har ju inte hunnits med. Denna vecka blir nog bättre, dock. Jag jobbar ”bara” på ett jobb, och sedan har även världens bästa Lina kommit hem! Så jag antar att hon vill och kommer göra ”mycket” (det som kan göras haha) med hästarna den här veckan… 😉 Jag själv ska nog rida Kopia idag, himla mysigt. Och sedan kanske en liten arabhingst kommer i veckan också, berättar mer om det sen. Fredag-söndag är jag dock bortrest faktiskt, jag och Emelie ska åka och andas arabhästar på riks/sportcupen, och kommer då bo på hotell där, eftersom det är en bit att åka… 🙂
Mina hästar kommer ta det lugnt, som vanligt, hihi. Jag kommer kyla Pijanos ben varje dag nu, och sedan linda det friska benet med ett stödbandage. Anna ska promeneras lite för hand och kanske tricktränas lite… 🙂
Massavspolning i kvällssolen, i lördags… 🙂
Och juste. Anna har ju börjat få vara lös i skogen numera. Hon tycker det är buskul! Och springer iväg och gömmer sig lite titt som tätt. Men antingen vänder hon eller stannar och väntar, hihi. Mest går hon faktiskt med mig/oss (ifall vi har sällskap), men hon tycker det är latcholajban att få springa fritt. 🙂 Jag hade henne lös på gården vi bodde på, men har varit lite kinkig sen vi flyttade hit, till stallet vi står i nu, då alla typ skogsstigar/vägar ligger på andra sidan en 70-väg där många kör som idioter. Alltså, skulle hon få för sig att sticka hem av någon anledning är det ju inte optimalt. Men nu har vi stått här över ett år… Hehe. Inte för att det är någon mindre risk då… Men det är så tråkigt att inte kunna ge hästarna den friheten (Pijano har iofs gått lös här sen dag ett, men Pijano är Pijano…). Så därför börjar vi lite smått. 🙂
Vanliga frågor jag brukar få på såna här inlägg:
Hur har du tränat det där?
– Jag har inte tränat på något speciellt sätt, jag bara… går, haha. Det går ju inte att träna på att ha hästen lös utan att släppa den lös, liksom.
Är du inte rädd att hon ska springa bort?
– Nja, alltså… man vet ju aldrig. Men just nu, nä. Och skulle hon göra det skulle hon springa till Pijano… 🙂 Jag är inte minsta orolig att hon skulle springa bort och försvinna liksom.
Har du godis med när hon är lös?
– Svar nej. Inge godis på promenader!
Hur kan du lita på att hon lyssnar?
– Det kan jag inte, men måste jag göra om jag ska släppa henne lös… 😉
Lyssnar hon alltid?
– Nej, haha, hon har mycket egna åsikter den här lilla prinsessan.
Varför ha henne lös?
– Varför inte?
Tänk nu på att alla har ett EGET ansvar för sin häst, och jag rekommenderar INGEN att göra som jag gör, utan att veta ”vad man gör”. Jag bloggar här för att dela med mig om vad jag gör med mina hästar, men det betyder inte att jag önskar att folk tar efter. Gör bara sånt ni själva är säkra på. Tillexempel att släppa hästarna lösa har jag en plan bakom, varför dem ska kunna gå lösa vart som helst. Det är inte ”för skojs skull” i första hand. Tänk på det! Och var rädda om er och era hästar. 🙂
Mina hästar har aldrig riktigt varit som ”alla andra”. Som ni vet var ju Anna borta i 5 veckor, när hon skulle betäckas och betäcktes… 🙂 Och ifall någon har missat det, är Anna Pijanos livs största kärlek. Han lever för Anna. Anna är hans allt. Och dem har aldrig varit ifrån varandra sen jag köpte Anna i maj 2012 (förutom när Pijano stått inne på klinik i perioder), men alltså, Anna har aldrig ”flyttat iväg” från honom. Han har alltid bara brytt sig om henne. Det har kvittat ifall så 50 andra hästar är runt honom, eller skulle dela hage med honom… han kan ändå inte lämnas i hagen om jag tar ut Anna.
Men när Anna var hos Madde gick ju Pijano med Kopia och Bettan. Och han älskar dem med! Då var det så skönt, för Pijano stannade i hagen med en av dem, när den andra togs ut. Jag trodde verkligen att det skulle vara lugnt att han stannade med Kopia när jag tar in Anna, nu när hon är hemma igen. Men tji fick jag typ… Han blev heeelt galen. Helt tokknäpp. Anna fick minsan inte gå ut ur hagen utan honom. Och återigen ”skiiiiter i om det så skulle varit en miljon andra hästar här – jag ska vara med ANNA!”… 😉 Det slutade med att han halvvägs hoppade ut. Alltså han stod med frambenen på ena sidan staketet och bakbenen på andra. Jag fick glatt finna mig och släppa lös vilddjuret. Sen fick han följa med upp på crossbanan, men jag sa åt honom att han bara fick stå still där, medan jag promenerade Anna… Inga problem, sa Pijano och återgick till sitt lugna, smarta jag igen…
Nu är Anna alltså dräktig på dygn 31, om allt är som det ska. På dygn 45 kommer veterinären och ultraljudar henne igen. Och jag och Emelie är såklart nervösa… och nog ännu mer nu, efter Annas konstiga svettningar igår. Denna väntan… Det känns liksom ”fel” att planera efter att fölis, för att man lär bli, om möjligt, ännu mer knäckt ifall det inte går som det ska. Fast samtidigt, måste man ju få hoppas. Annars kommer ju vardagen bli så mycket tyngre än den måste vara.
Närmsta tiden kommer jag inte rida Anna alls. Speciellt inte innan dygn 45-50. Och sedan väldigt, väldigt lugnt fram till dygn 90. Egentligen, kommer hon ta det väldigt lugnt, speciellt i jämförelse med hur hon brukar tränas, hela dräktigheten…
I höst/vinter ska vi jobba absolut mest i skritt. Men självklart även jobb i skritt. Alltså, klättring, upphöjda bommar, träna på working equitation-hinder, riktig lågintensivträning, och sedan ska jag faktiskt börja utbilda henne lite ”hobby”-akademiskt. Hon rids redan lite med sånt ”stuk”. Men jag vill att vi lär oss mer! Skolorna, och precis allt man kan göra i skritt ska vi finslipa. Och såklart massor av mysiga uteritter i skogen utan träns, hihi. ❤ Sen kommer vi såklart trava och galoppera lite också, men det kommer bli just lite. Hon kommer inte tränas i hård konditionsträning och heller ingen hoppning. Kanske lite löshoppning, för att hon tycker det är så kul. Och lite cavaletti uppsutten, möjligen, men inte mer än så.
Våren 2015 blir svår att planera, då det beror helt på vad Anna vill. Jag kommer ”träna” henne aå länge hon känner för det. Det är alltså omöjligt att säga. Men jag räknar alltså med att i alla fall halva våren går bort. Sommaren 2015 går definitivt bort, för det är ju då våran älskling ska komma till världen… Hösten 2015 lär se hyfsat likadan ut som hösten 2014. Och långsamt bygger vi upp musklerna igen. Vi har ju inte bråttom alls.
Målet är att kanske sommaren/hösten 2016 ha hoppat igång lite och komma ut på någon lokal hoppning. Alltså vara tillbaka där vi var i våras. Det är ju en lååång väg dit, och precis allt kan hända på vägen. Men ändå. Anna är 10 år nu, och då kommer hon vara 12… Det är ju lite konstigt! Hon kommer nog alltid vara en unghäst i mina ögon… Sen år 2017 är målet att vi startat både medelsvår dressyr och working equitation. Nu får vi se om vi når det. Det är det här som är så kul med att sätta upp mål – du vet aldrig vart man hamnar.
Jag kommer bli så härdad. För sjutton vad jag får små ”hjärtattacker”, jämt och med jämna mellanrum… Igår var det Anna jag oroade mig för hela kvällen och natten. Hästarna går ju ute på bete dygnet runt. Dem stod och betade och kom inte ens och mötte oss igår när vi tog in dem (för att pyssla lite, sen ut i hagen igen). Anna var pigg och helt normal. Ställde in henne i boxen med hennes mineraler medan vi kylde Pijanos ben (ca 30 min). Sen skulle vi byta plats på hästarna, ta ut Anna och ta in Pijano… Då var Anna liksom dyblöt bara fläckvis på kroppen av svett. På fläckar på bogen, flanken och vid juvret. Och dessa var helt svarta (Anna är brun, som sagt), och alltså riktigt, riktigt blöta av svett.
Då var hon alltså 30 minuter innan, inte det minsta svettig. I stallet var det svalt, skönt och insektsfritt – de andra hästarna blev svalkade där inne, alltså. Hon stod helt lugnt under dessa 30 minuter. Och förutom fläckarna var hon inte varm på kroppen? Jättekonstigt. Normal puls, normal andning, normala slemhinnor, ingen feber, rörde sig normalt, normala tarmljud… Det enda som var något att reagera på var att hon ”sparkade” mot mig när jag tryckte på flanken första gången. Och det skulle hon aldrig göra om det inte var något. Sen kände jag en liten knöl innanför huden, i flanken… Hm… Ringde massor av veterinärer – ingen svarade. Fick tag på Pijanos veterinär på kliniken som aldrig hade hört något liknande. Gårdsveterinären ringde upp sen också – och samma där, hade aldrig hört något sånt här.
Det finns många teorier. Ett litet kolikanfall. Förgiftning av växter. Bett av t.ex orm, reaktion på något… Eller så simpelt att det var ”eftersvettningar”. Men hela situationen var väldigt konstig och veterinärerna höll med. Hon verkar dock vara bra nu på morgonen, tack och lov. Svetten hade inte ens torkat 2 timmar senare, när klockan var typ 22 igårkväll… Mycket konstigt…
Bara någon bild ur arkivet, från förra hösten tror jag…
Nu är jag i alla fall snart på jobbet. Hoppas på en lite mindre ”dramatisk” kväll idag, hihi…
Faktum är, att det tar ”emot” lite att skriva det här inlägget – för egentligen är den enda planeringen och målet att det år 2015 ska stå ett friskt litet föl vid Annas sida. ❤ Men därför planerar jag ju efter det med, såklart. Jag tänkte skriva ett inlägg om vad mina framtidsmål är med Anna. Och i nästa inlägg – hur vi ska nå dit. Egentligen lägger jag inte upp planer och mål för att det ska gå enligt planen, för det gör det aldrig ändå, haha. Men det är kul! Och ger en ännu mer motivation (om det nu behövs? Min motivation är alltid på topp med hästarna, haha).
För att dra en liten kort bakgrundshistoria… Jag började "rida" Anna år 2011. Hon var då mer i luften än på marken. Hon var riden i trav (travträning, inte dressyrridning) och hade ju dessutom börjat båda bocka, skjuta rygg, stegra och så vidare. Det var hennes utbildning. Jag kämpade i typ ett år med att kunna skritta på lång tygel, haha. Hon var med andra ord… helt grön. Och faktiskt mycket "värre" än en helt oinriden unghäst, då hon som sagt var mer i luften än på marken. Hon var 6 år då. Bilderna här, precis, nedan är tagna i januari 2012.
Hon ägdes av skolan jag gick på, och stod i deras travstall. Men någon lektionshäst blev hon ju inte. Jag tror aldrig hon varit i en ordentlig form en längre tid någonsin. I alla fall inte under åren jag kände till henne, och hört om, alltså från typ 3 års ålder haha. Men jag vet inte, kan inte fråga nu heller då jag inte har någon kontakt alls med någon därifrån… 🙂 Våren 2012 tänkte dem i alla fall avliva henne, på grund av hennes ”psyke”. Så, 10 maj 2012 stod helt plötsligt och impulsivt jag som ägare på hennes papper. Hon flyttade hem till min typ en vecka efter det.
Och när hon väl var min, kunde jag ju kolla precis vad jag än ville kolla. Och det gjorde jag. Jag fick kontakt med en väldigt hjälpsam och snäll veterinär som hjälpte mig med mycket tips och råd. Samt självklart equiterapeut, kiropraktor, tandläkare och massör. Hon behandlades och vi fick verkligen svart på vitt varför Anna har betett sig som hon gjort. Hela år 2012 och början på år 2013 gick åt för ”rehabträning”. Skritt i många månader. Lååångsam uppbyggnad. Jag har för mig att det var i maj 2013 hon hoppade sin första pay and jump på 60 cm, då hade hon aldrig hoppat en bana eller ens fristående hinder utan infångare, haha. Det var liksom där jag skulle säga att jag började kunna rida henne för att utbilda henne. Så hon är bara riden ordentligt i 1 år. Eftersom hon ”skadade” sig nu i april 2014.
Men på att gå från i princip helt outbildad till vart hon ligger i utbildningen idag, är helt galet när man tänker efter. Hon har hoppat 80 cm som högst på pay and jump, och det felfritt. Hoppat enklare banor på 100-110 cm hemma. Hon är utbildad ca LA dressyr, och gör dessutom öppnor och slutor i alla gångarter. Galopp från skritt, samling, galoppombyten… Hon har börjat trampa och göra halv-galoppiruetter på töm. Hon hann komma väldigt långt med tanke på hennes förutsättningar. Men trots att jag löste hennes licens i år hann hon inte tävla. Men någon gång, i framtiden!
Vi har som mål att år 2016 tävla lokal hoppning. År 2017 medelsvår, både dressyr och Working equitation. Och… distans, vill jag prova på! Ni ser, det är långsiktiga mål. Och jag räknar då såklart med att lilla Räkan ska födas frisk och pigg år 2015. Och då, lär Anna vara hyfsat ur form, och jag ska inte ha bråttom med henne. Jag ska skriva ett till inlägg om detta, hur jag tänkt nå dessa mål… ❤
Min älskade, fantastiska häst.
Måndag – Vila.
Tisdag – Vila.
Onsdag – Vila.
Torsdag – Promenad, fast underlag.
Fredag – Promenad, fast underlag.
Lördag – Promenad, skogen.
Söndag – Trickträning, ridbanan.
Anna bör nu vara dräktig på dygn 27. Jag kommer inte rida henne förrän tidigast dygn 45. Alltså runt 8:e augusti (om 2,5 vecka tidigast). Jag tänkte att jag ska skriva inlägg sen om hur planen för Annas ”träning” ser ut nu under dräktigheten – och även efter… 🙂 Håll utkik! Och sååå kul att kunna skriva ”Annas veckoplanering” igen. 😉
Bild från när jag ganska precis tagit hem Anna, år 2012. ❤
emmacsendes.wordpress.com 