Hoppas underlaget på ridbanan är okej

Jag har suttit hela morgonen och förmiddagen och varit… förvirrad, som jag skrev. Har inte ens kommit iväg till stallet än, fast jag varit vaken sedan i morse och inte gjort någonting. Alla som känner mig vet hur hysterisk jag blir när något är ”fel” med mina hästar… det spelar ingen roll om det är en hälta eller lite snor – helst av allt hade jag åkt i ilfart in till Ultuna oavsett vad det gäller. Min mamma om någon, vet det. Det är ju alltid hon som antingen får prata vett i mig eller hjälpa till med allt från att vaka i stallet på natten till att åka in en söndagkväll till hästsjukhuset. Men idag är det faktiskt hon som kommit på den smarta idén. Jag pratade med henne tidigare idag och sa då att ”nu ringer jag veterinären. På en gång. Bums”, typ. Men jag håller med om att man kanske kan avvakta… en dag. På sin höjd. Och nu fick jag ett sms av henne, som fick mig att få en idé. Hon skrev i och för sig ”är det helt fel att hoppa några skutt idag och någon filmar?”.

Det var i ”hoppningen” jag kände att något var fel med Pijano igår. Jag ska förklara mer noggrant senare, jag lär ändå behöva skriva av mig… så mycket tankar just nu. Men, utav mammas sms fick jag en ännu bättre idé. Löshoppning. Då ser jag ifall det visar sig likadant, även utan mig på ryggen. Så håll nu alla tummar för att underlaget är bra på ridbanan idag. Pijano ska i vilket fall helkollas när jag kommer ut till stallet. Så nu ska jag åka. Varför sitter jag här egentligen?

Mamma och Lillen igår, på framhoppningen… ♥

Fotografera i dimma

As-cool dimma. Plus bra kamera. Plus hästar. Lika med… detta?

Jag känner mig besviken på mina kameraskills. Jag lyckades inte ens ställa in kameran över huvud taget. Så det fick bli bilder på auto. Och dem blev ju inte alls som jag hade föreställt mig att dem skulle bli i den häftiga dimman. Det var med andra ord lättare sagt än gjort för mig att ta coola dim-bilder. Wellwell. Bättre lycka nästa gång. Typ. Fast, återigen, tills jag ändrat min design – läser ni från en dator, håll musen över bilderna, för att se deras egentliga färg och kvalité. Inte för att det i det här fallet är överdrivet mycket bättre kanske, haha…. 😉

Ser ni förresten hur mycket vildsvinen förstört hästarnas fina hage? Suck. Den beslagtas minsann av läskiga vilda grisar varje kväll och natt. Jag har till och med sett dem stå och käka ur hästarnas hö-häck. Läskiga djur det där.

Och appropå någonting helt annat. Idag ska jag börja svara på kommentarer, som jag inte hunnit med på ett tag. Jag börjar med att svara på vissa passande i inlägg och sedan direkt bland kommentarerna. Är det något ni extra fort vill att jag svarar på? Kommentera det här då. Tids nog kommer jag ha svarat på precis allt oavsett. Tack för alla era fina ord, jag läser och tar till mig allt, både beröm och kritik. Underbara läsare!

Lite vardagsridning

Julia klickade lite bilder någon gång i förra veckan (tror jag det var?) när jag och Pijano hade ett kravlöst pass på ridbanan. Tänkte att jag lägger upp bilderna, trots att det inte är något speciellt. Tråkig outfit, mörkt och inga coola rörelser eller motiv. Men det är min fantastiska häst. Och alla bilder på honom blir då fantastiska. Tycker jag.

Som ni säkert redan märkt rider jag typ aldrig med ridbyxor/ridstövlar i vardagsridningen, speciellt inte nu när det är kallt. Så mycket bekvämare med mjukisar och sköna dojor. Men inte vidare vackert – men vad spelar det för roll? Däremot borta i ridhuset, på träning och givetvis tävling har jag ju vanliga ridkläder… 😉

Och så har jag tidigare fått frågor om varför mina hästar brukar ha täcke/skritt-täcke på, på bilderna jag lägger upp, så tänkte att jag svarar på det redan här. Varför jag ibland inte har tagit av till exempel skritt-täcket här, är för att jag rider ett pass med kanske miiinst 70% skritt, resten lite kravlöst i trav och galopp. Och under ”fotograferingar” står man ju ofta still betydligt mer, dessutom. Och mina hästar blir VÄLDIGT SÄLLAN svettiga, hur hårt dem än går. Och när jag väl rider väldigt lugnt, och det är extra kallt ute givetvis, väljer jag att ha kvar det på. På Pijano, för att han faktiskt börjar bli äldre och behöver hålla sin rygg och länd varm. På Anna, hon har ju problem med ryggen och det är INTE bra om den kyls ner. Jag la upp bilder på henne i ett innetäcke för ett tag sedan. Denna dag var den första när kylan ”kom” och då vi hade planerad fotografering (jag hade räknat med att stå still mycket och inte träna) valde jag att ha kvar det på. Simple as that. Däremot tar jag alltid av det när vi tränar, rider ”vanligt” och så vidare efter framridningen. 🙂 Dock har jag alltid någon form av skritt-täcke på när vi rider i skogen, ute eller tja – överallt förutom på ridbanan eller i ridhuset, den här årstiden. Nu vet ni det!

Orolig, ledsen och förvirrad

Jag känner mig ganska… ledsen. Eller väldigt ledsen. Allmänt ledsen. Jag har mist min vän sedan över 13 år. Min fina, älskade kisse som funnits i mitt liv och varit en fantastisk vän så länge jag kan minnas. Det är så tomt här utan henne. Försöker att inte tänka på det. Inte kolla där hennes matskålar och kattlåda alltid brukat stå. Jag orkar inte prata om det. Orkar inte försöka känna efter. Det gör ont. Och jag saknar henne så mycket. Tårarna rinner av att skriva det här. Det känns så himla… dåligt. Jag saknar min vän. Och allt känns så tomt. Jag är ledsen och förvirrad. Vila i frid, älskade Sotis.

Och nu är Pijano inte helt fräsch heller. Något är fel. Något jag inte kan säga vad det är, för jag vet inte. Jag blir orolig, förvirrad och handlingsförlamad. Det kanske inte är något, det kanske försvinner, det kanske bara är en dålig känsla. Men det känns inte bra just nu. Jag vill bara förstå, veta och fram för allt – att allt ska vara bra. Inget får hända min prins. Inget får vara fel på min prins. Jag vet inte vad jag ska säga, skriva eller göra just nu. Ska bara försöka inte se allt så negativt. Men det är svårt när det känns fel. När allt känns fel. När man är ledsen och orolig. Åh. Låt detta inte vara något nu. Inget får hända honom, inget.

Sorg

Just nu står livet lite still.

Vila i frid min älskling.

Veckans tips – v.52

Detta är också en ny ”kategori” jag tänkte börja med – veckans tips! Det kommer att dyka upp lite små tips jag har att dela med mig av – inom precis alla möjliga ämnen. Det kan vara allt ifrån något/någon som inspirerar mig till tips att få hästens svans tjock och fin… Precis lite vad som helst, alltså! 🙂 Varför jag delar upp det så här i kategorier är faktiskt mest för att det ska finnas något kul för er att läsa även när min motivation och fantasi tryter. Hoppas ni gillar det!

Det ni ser på bilden här ovan är mina nya, absolut favorit, benlindor! Tyvärr vet jag inte vart man får tag på dem i dagsläget… Jag själv hade gärna haft några uppsättningar till. Men det som är så sjukt bra med dem är i alla fall att dem är gjorda i någon form av ”gummi”-material… Hur ofta är det inte man blir less på att behöva tvätta fleecelindor i tvättmaskin efter varje ridpass, nu när det blir så lerigt och äckligt?

Dessa torkar fort som sjutton och sen är det bara att i princip skaka av dem så är dem torra och rena. Sjukt bra! Och utan tvekan mina nya favoritlindor som används dagligen på någon häst. Sitter perfekt gör dem också. Det enda viktiga att tänka på är att alltid använda paddar under då dem är något elastiska och att inte linda för hårt – dem sitter perfekt ändå! Jag lovar att återkomma om jag hittar vart man kan få tag i dem… Men om ni hittar dessa någonstans – det är heeelt klart värt att köpa! 🙂

Lite planer för resten av veckan

Är det inte helt underbart när man har sådär lagom mycket planerat när man är ledig? 😀 Liksom inte stressar men ändå gör något om dagarna. Tycker jag planerat min ledighet väldigt bra faktiskt. Idag ska jag faktiskt bara ut till stallet för att rida Pijano. Ingen mockning eller liknande eftersom Annas medryttare fixat allt sådant. Skönt med slapp-dagar ibland! Ikväll ska jag istället hänga med en kul vän och vara lite social och inte baaara vara i stallet, även om det är det bästa som finns och balsam för själen. 😉

I morgon ska jag ut till stallet hyfsat tidigt då jag vill hinna fixa klart lite innan hovslagaren kommer någon gång mellan 12-13:30. Sen ska jag rida ut med Kopias medryttare och visa lite ridvägar! Sen på kvällen (typ vid 17-18) ska jag åka till Lyckås ridsport och köpa ett nytt täcke till Anna. Billigt i all ära – men Bucas eller Horseware är det enda som fungerar i längden…

På lördag ska jag åka till södertälje och hälsa på och prata lite. Vill inte säga för mycket men det handlar om hästar… 😉 Sen blir det väl lite förberedelser för pay and jumpen som jag och Pijano ska hoppa på söndag. Jättekul och båda vi är väldigt taggade! 😉

Vad ska NI göra resten av året?

Massa häst!

Igår hade jag tänkt ta en pysseldag i stallet… men det blev rätt fullt upp så allt som jag planerat hanns inte med, haha. 😉 Jag kom ut till stallet först vid 2, tidigare kändes ju inte som någon ide eftersom jag hade kvällsfodring. Men ÄNDÅ hann jag inte med allt jag planerat. Ganska direkt började jag med att hjälpa Danielle med Paloma lite med träning från marken. Som en prova på-träning i trickträning. Det tog en timme och det gick bra! 🙂 Efter det passade jag på att fixa klart allt i stallet, mockning och så vidare. Jag och Lina släpade ut bommar på ridbanan och övningarna får ni ju se lite av i inlägget ”veckans övning”. Lina började rida Pijano, och jag stod på backen. Det gick bra men Lillen var piiigg!

Efter ca 30 min hoppade jag upp och det slutade med att Pijano gick ett pass på 2 timmar. Han var heeelt knäpp i kolan, så mycket överskottsenergi att han verkligen inte visste vart han skulle ta vägen… Fick säga åt honom riktigt ordentligt flera gånger. Lite utav ett kaos-ridpass. Men! Shit vad fint han hoppade. Hindret på 120 cm kunde lika gärna varit 150… Galet, vilket klipp han har i sprången! Sen var det i alla fall dags för att rida Anna. Hon var tokfin och verkade tycka det var väldigt kul att jobba ordentligt igen. 🙂 Travade lite bommar och gjorde mycket övergångar och tempoväxlingar i alla gångarter. Jättekul ridpass! 🙂

Och sen tog Lina Anna och Emelie ville att jag skulle hoppa upp på Kopia. Och jag som inte ridit ordentligt på typ en vecka tackade ju inte nej precis. Kopia tränar jag alltid lite på galoppombyten med… och igår började dem faktiskt sitta fint tycker jag! I alla fall… det kändes i benen igårkväll när jag var påväg hem från stallet vid 23:30, efter att hållt lektion, fixat allt i stallet, ridit 3 hästar och haft intaget (tack Lina för hjälpen). Förr var detta ju som en vilodag för mig, på tiden jag red minst 6 hästar om dagen och skötte betydligt mer stalljobb dessutom… Men när man inte är helt ”fit for fight” blir det ju ovant.

Lina på Anna och Emelie på Kopia. Mysigt när man inte har bråttom och kan ha lååånga kvällar i stallet. 🙂

Veckoplanering hästarna

Pijano

Måndag – Lösgaloppera/lösridning, ridbanan.

Tisdag – Uteritt alla gångarter, skogen.

Onsdag – Markarbete/hoppning, ridbanan.

Torsdag – Lösgörande ridpass, ridbanan.

Fredag – Längre uteritt, mycket galopp.

Lördag – Lösgörande ridpass, ridbanan.

Söndag – Pay and jump, gustavsberg.

TYVÄRR, ovanligt mycket ridbane-ridning… Men det behövs verkligen den här veckan. Förra veckan var det ju inget alls, typ. Efter pay and jumpen på söndag ska Pijano få minst ett par veckors vila från ridbana/ridhus, med eventuellt undantag för lite hoppning, då han verkligen inte gillar att inte få hoppa på ett par veckor, haha.. 😉

Anna

Måndag – Lösgaloppera/lösridning, ridbanan.

Tisdag – Lugn uteritt, skogen.

Onsdag – Markarbete, ridbanan.

Torsdag – Uteritt (Debbie rider).

Fredag – Lösgörande ridpass, ridbanan.

Lördag – Uteritt? (Debbie rider).

Söndag – Lugn uteritt, skogen.

Anna ska inte ridas intensivt denna vecka. Träning börjar nästa vecka om allt går enligt mina planer! Då blir det återigen mycket back/styrke-träning, kondition och lågintensivträning. Hon ska även hon ha ett par veckor med bara uteritter har jag planerat, för att inte tjata ut träningen på ridbana eller i ridhus. Mörkt och omotiverande är det på kvällarna, men när man väl är ute så brukar det ju nästan alltid vara väldigt mysigt ändå. 🙂

Veckans övning – v.52

Jag tänkte börja med något nytt – veckans övning! Det kommer komma allt ifrån hoppövningar till trickträning och annat… 😉 Hoppas ni gillar det. Är det något speciellt ni vill att jag skriver om är det bara att skriva i kommentarsfältet så fixar jag. 🙂 Jag måste ju säga själv att jag har rätt bra fantasi när det kommer till övningar, dem kommer alltid helt från tomma intet, alltså inget jag läser och tar från böcker. 🙂

Idag var det dags för markarbete med Pijano. Anna också, men hon travade bara över travbommarna. Pijano och jag fick det lite mer avancerat i alla fall. Som vanligt är framskrittningen prio ett för mig och det ska ske i absolut minst 20 min ifall Pijano (som ändå är snart 18 år gammal) ska hoppa.

Själva bom-övningen började med att jag la ut alla bommar som senare skulle användas i serien, som travbommar. Samt en enskild bom, så det finns utrymme att göra halt eller liknande emellan. För att förenkla för sig själv (eller i mitt fall min medhjälpare) så ställde jag redan ut/markerade vart ”hindrena” senare skulle vara. Travbommarnas avstånd var här i alla fall 1,20 m. OBS! Alla avstånd i detta inlägg är anpassade för små storhästar. Det kan alltså behöva längas eller kortas beroende på häst.

Det finns hur många olika typer av övningar som helst att rida över så här enkla travbommar. Det kan vara att göra halt emellan den enskilda bommen och serien, eller vända och lägga en volt däremellan, eller liknande. Pijano fick faktiskt bara rulla över dem några gånger rakt fram, inget svårare än så. Anna däremot red jag mycket övergångar på den andra långsidan. Alltså att jag travade över bommarna – fattade galopp – gick ner i skritt – travade över bommarna och så vidare. Det är bara fantasin som sätter gränser! 😉

Sen valde jag att fortsätta lite till i trav, då det är något jag och Pijano alltid haft mest ”problem” med – travhoppning. Men jag missbedömde hårt avstånden, och det tog någon extra gång innan vi fick till det så som det var tänkt. Avstånden på den här serien är i alla fall 1,20 m från första travbommen till den andra, 2,5 m till krysset (travhoppning) och sedan ca 9 m (två galoppsprång) till första hindret i studs-serien. Studsens avstånd var här 3 m emellan, och även till sista galoppbommen.

Jag tror att den här övningen är bra för hästar som behöver bli lite kvicka i benen och mer alerta. Men, det var ingen bra övning för Pijano som redan är, ibland för, alert och kvick på alla sätt och vis. Han flamsade ju mest bara runt och hann få upp fart så det kändes som studsbollar under hovarna på honom… Men, det finns mycket kul man kan bygga genom denna övning ändå, om man återigen har lite fantasi. Ett tips är att höja upp krysset till ett räcke på er ”trivselhöjd”, alltså det ni tycker om att hoppa, och de två travbommarna innan det hindret – rulla ut dem till galoppbommar i stället! Då ska avståndet vara 3 m emellan dem istället. Då går det även alldeles utmärkt att hoppa från båda hållen, vilket är väldigt viktigt att man gör för att få hästen liksidig och jämnt musklad! Räkna gärna för er själva hur många gånger ni hoppar i varje varv, för att det ska bli lika många i båda.

Jag avslutade i alla fall denna övning med att plocka bort travbommarna helt, höja ”krysset” till 120 cm och rulla över det några gånger för att få in lite språng-känsla. La då en bom på mitten av kortsidan, som hjälp både för att få en fokuserad och bra anridning till serien och som lite stopp i slutet av serien. Ett toppentips för er som har heta och pigga hästar!

HovslagarN

Hur bra denna sitter återstår att se… Men nu har Anna fått framdojan påslagen av mig… Haha! Tur att hovslagaren kommer på fredag i alla fall. 🙂

Mitt livs största stolthet

Jag är så stolt över Anna, så stolt att det inte ens finns tillräckligt med ord att kunna förklara. Här i bloggvärlden har jag valt att inte skriva ut allt, exakt hur allt faktiskt varit. Varför? Det vet jag inte riktigt. Men faktum är ändå att trots att det mesta faktiskt kommit ”gratis” med Anna, så har det ändå varit den mest komplicerade resa med en häst jag någonsin upplevt och troligtvis kommer uppleva. Eller förhoppningsvis i alla fall… för jag vill aldrig igen behöva se rn häst som mår så som hon gjorde. Behövde bete sig så som hon gjorde. För det skär i hjärtat.

Folk som ser henne idag kan på riktigt inte förstå hur det var, för bara 1-2 år sedan. Och om jag ska förklara, bara lite, kan dem nog inte ens tro på det. Och jag tänker nästan aldrig på det längre, heller. För varför sitta och minnas en häst som var hysterisk och hade ett förstört psyke och trasig kropp… när jag här och nu har en fantastiskt underbar vän som är trygg, lugn och verkar trivas med livet? Men, varje litet steg på vägen är jag så stolt över. Och lycklig. Så lycklig. Det är inte jag som har ”fixat” henne. Det är hon som har fixat sig själv. Fått en chans till det. Och det känns fantastiskt att jag kunde få ge henne det. Att jag var den absolut enda på det här jordklotet som kunde och ville göra det. Trodde på att det skulle göra skillnad.

Det gjorde skillnad. En fantastisk häst, men ack så missförstådd, fick chansen att visa att hon inte var värd att dömas till döden. Inte för att någon ”problemhäst” borde vara det egentligen, men ändå. Man kan inte rädda alla. Man har inte alltid möjlighet att få den möjligheten alls. Så jag är så lycklig över att jag idag har min fantastiska häst som folk inte kan förstå ha varit ”annorlunda”. För där har vi ju lyckats, hon och jag. Tillsammans. Mot ett nytt liv. Kärlek. Lycka. Livsglädje. Och det är inte bara hon som ”fått” det. Utan det hon givit mig, är minst lika stort och fantastiskt. Hon är en själsfrände i hästform. Och ett liv utan henne vill jag inte leva. En dag utan henne är inte en dag som är värd att gå upp ur sängen.

Min prinsessa och livets största stolthet.

En av de första bilderna som togs på oss tillsammans. Här var hon 6 år gammal, och nu fyller hon 10 år nästa födelsedag… Det är helt sjukt vad tiden går fort ändå.

God jul!

Hoppas ni alla har har haft en mysig julafton med familj och vänner. Det hoppas jag verkligen. Själv har jag haft en helt lagom och bra jul, måste jag säga. Stallet tidigt i morse för stallfrukost och uteritt med ett gäng andra hästar och ryttare. Sen åkte jag och mamma till mormor och käkade, kollade på kalle anka och öppnade julklappar. Seeen, åkte jag och Cassandra tillbaka till stallet och kvällsfodrade. Nu är moster här för att fira jul med mig och mamma men jag är så sjukt tråkig att jag gått och lagt mig i sängen redan, haha. Klockan är trots allt 01:11 och det är alldeles för sent för mig… 😉

Efter en helg borta från mina hästar var det ett garanterat kärt återseende, ömsesidigt verkade det vara till och med. I måndags gick vi ut alla tre på ridbanan och lekte. Helt underbar känsla… när man bara ÄR, och trivs. Lekte mest från marken men kunde inte låta bli att hoppa upp och rida lite också, liksom… 😉 Hade dock varken grimmor eller annat, så fick bli utan utrustning (kanske inget ovanligt). Anna skötte sig exemplariskt i vilket fall. Hon är ju inte jätte rutinerad på just ridning utan huvudlag, eller något över huvud taget. Gick toppen. Dock hade hon ju en tappsko, så tog det lugnt (endast skritt och lite trav). Pijano gick med efter. 🙂 Bytte sen till att rida Pijano, och löslongera Anna samtidigt. Avancerade grejer, men det gick toppen. Kändes rätt häftigt att dem kunde förstå vem av dem det är jag ger röstkommandon till, läsa energin typ. Anna brallade som sjutton när hon var lös och Pijano var lycklig och glad över lite bus med matte på ryggen. Helt perfekt start på veckan, med andra ord!

Ännu ingen sko på Anna idag (eller ja igår, klockan är ju efter 12). Men hon fick följa med på lite längre skritttur i skogen i alla fall. Pijano med. Dem var pigga och glada båda två, lite småbusiga bara, men det är ju ingen fara, hihi. Pijano red jag runt lite på ridbanan med också eftersom det mest blev skritt ute då ingen annan ville/kunde rida fortare, och han behöver röra på sig ordentligt. Red honom med halsring idag och shit vad vi fick till galoppen, trots att det var länge sen vi ”tränade seriöst” med halsringen/utan huvudlag. Lite trickträning blev det också. Så, tja, nu har ni fått en liten update på läget. Imorgon innan jag åker ut för en lång dag i stallet ska jag ta tag i bloggen lite tänkte jag. Eller snarare, hoppas jag…

I alla fall, ha en fortsatt trevlig julafton/juldag/ledighet! Jag har massa kul grejer planerat för veckan. Men mer om det i morgon. Nu är det god natt för min del. Big time. Klockan är 01:21. Shit.

Livet kom i vägen

Jag tror inte bloggningen är min grej. Livet är min grej. När man faktiskt är där. I nuet. I livet. Bara är. Det är så det ska vara. Jag har faktiskt inte varit hemma sen i fredags. Jag åkte upp till min släkt och andra familj i dalarna. Och att vara där uppe… är så svårt att förklara. Jag liksom glömmer bort känslan när jag inte varit där på länge. Då känns det bara stressigt och rent av omöjligt att kunna åka upp dit. Men när jag väl är där… vill jag ju inte åka hem. Då vill jag bara att någon skulle köra upp mina hästar (och mamma kanske hihi) och stanna där på obestämd tid.

Men när jag väl är hemma, som nu när jag är på väg ut till stallet och mina fantastiska hästar, planerar grejer med vänner – då känns det ju igen som att åka någonstans i världen inte finns på världskartan. Men en grej som skiljer sig denna gång är att jag redan nu vill åka tillbaka, så snart det går igen. Det är trots allt mitt andra hem. Med folk som jag tror och hoppas älskar mig precis som jag är. Där ingen förväntar sig att man ska vara rolig, eller prestera. Eller vara någon som helst annan än… jag.

Jag älskar er!

Men nu är jag i alla fall hemma! Och tusen tack fantastiska Debbie och Lina för att ni hållt ställningarna här hemma trots lite motgångar som tappsko och så. Guldvärt. 🙂

Veckoplanering hästarna

Denna vecka skriver jag inte ner dag för dag, utan det blir bara mer krångligt, plus att halva veckan typ har gått redan! 😉 I måndags tänkte jag rida program även med Anna. Dock på liite lägre nivå än med Pijano, LB:1 närmare bestämt. Gick tokdåligt första gången, haha, för jag kan inte sitta ner i traven på henne på ett bra sätt. Andra gången blev Anna sur = började muppa sig = jag blev sur, ja ni fattar… ond cirkel över det hela. Men tredje gången gillt! Då gick det till och med klockrent. Blev helt förvånad! 😀 Pijano hann jag faktiskt inte rida. Kändes hemskt att inte hinna men så fick det bli trots att det gick emot precis alla mina principer. Släppte och busade lite med honom lös (skrittade typ två varv uppsuttet i och för sig) och han var superpigg och raceade runt… 😉

Igår red jag Anna igen på ridbanan, inga krav alls. Hon gillar ju inte andra hästar, speciellt inte ponnysar och det var det två stycken på ridbanan – jättebra träning att hålla fokus ändå, hihi. Det blev ett hyfsat kravlöst pass på ca 45 minuter. Hon släppte och slappnade av bra med tanke på hur stressad hon brukar bli runt ponnys, haha. Pijano red jag också på ridbanan (hjälp – vad har hänt med mig?!) och fick ångra att jag inte hann rida igår. Stelhet med… överhet är ingen lätt kombination. Tog en timme att jobba ur hyfsat. Lille gubben. Stel och gammal i kroppen men ung, galen och vild i huvudet. Men mot slutet släppte det lite i alla fall.

Idag beror det helt på hur ridbanan ser ut. Hade nämligen planerat markarbete/hoppning… För sen ska dem ha någon veckas hoppuppehåll. Det ska ju för sig vara varmare imorgon… Så kanske byter dag, och i så fall rids dem ut idag, och ska även klickerträna lite med Anna. 🙂 Torsdag blir sista dagen för veckan jag rider hästarna… Lina och Debbie har dem i helgen (fre-sön) då jag åker bort. Mer om det senare.

Det var det, typ. 🙂 Ha en bra dag allihopa!

SÅ-HIMLA-FIN!!!

Åh. Nu avslutade vi veckan bra allt! Varken jag eller Pijano är några motiverande stjärnor i dressyr egentligen. Hur vi lyckats vinna på Msv-nivå är för mig en gåta ibland haha… 😉 Men när vi väl är motiverade – shit vad bra det går! Då läser vi varandras tankar bokstavligen talat. Och igår var ett sånt ridpass. Riktigt, riktigt bra gick det!

Började med att skritta fram i typ 30 min. Red igenom hela programmet vi skulle träna på i skritt bara för att memorera det lite för mig själv. Sen red vi bara fram lite i trav och galopp innan vi gav oss på programmet. Första gången gjorde vi någon miss vid en båge och ett byte, så red om alltihop på en gång (efter lite klappar och pussar såklart 😉 ) och då gick det verkligen helt fantastiskt bra! Pijano dansade fram och utförde precis varenda en av rörelserna perfekt. Shit vilken häst jag har!!! Detta är också beviset på att man inte alls behöööver rida massor av dressyr hela tiden för att samarbeta bra. Vi rider typ aldrig ”renodlad” dressyr, och ändå lyckas vi få till det när vi väl gör det! 🙂

Avslutade där. Ingen som helst ide att traggla när det är perfekt. Pijano verkade lika nöjd med dagen som jag. Skrittade av i 20 min innan vi gick in. Så det blev ändå ett ridpass på över en timme. Men då var 50 minuter av dem i skritt, hehe! Nu är jag astaggad på den här nya veckan, detta gav mig en liten motivationsboost vill jag lova.

Lillen och jag i ett galoppombyte på tävling, som vi dessutom vann där, år 2010. Nu är kandaret och sporrarna ett stort minne blott, dock.

Ändrad planering

Jag är i skrivande stund på väg ut till stallet. Visste ni att 99,9% av mina inlägg är skrivna från telefonen haha? Jaja, i vilket fall, så blir det lite ändrad planering idag. Debbie rider Anna och rider ut, så det är väl samma som jag planerat! Men Pijano skulle egentligen också ridas ut men det blir ridbanan istället. Varför? Jo, för att jag pratade med min kära stallkompis Emelie som sa att den var tinad. Då får man passa på, imorgon kan den ju vara fryst igen! 😉 Pijano har ändå ridits ut hela veckan förutom två dagar då det varit markarbete ena dagen och hoppning den andra. Ingen dressyrridning, alltså.

Och jag är så taggad på att träna program. För kanske, kanske, kan vi tävla i working equitation igen. I veckan pratade jag med Åsa som sitter i WE-komitten och jag blev så glad över att prata med en så trevlig och godhjärtad människa! Hon erbjöd sig att hjälpa mig att söka dispens för repgrimman. Tänk om det går igenom, vilken lycka. Working equitation är trots allt vår bästs gren. Vi har en ”karriär” som jag är väldigt stolt över, faktiskt. Och det är tråkigt att behöva ge upp den grenen när vi redan behövt ge upp allt förutom hoppning. Galopp, fälttävlan, dressyr, western…

Men. Om detta går igenom är det på tiden att börja rida dressyr igen. Måste ringa min tränare Bella, haha! Men idag tänkte jag att vi trimmar program på egen hand. Det är inte ofta jag är taggad på dressyrridning, men nu är jag faktiskt det! Superkul! 🙂

Ändrad planering

Jag är i skrivande stund på väg ut till stallet. Visste ni att 99,9% av mina inlägg är skrivna från telefonen haha? Jaja, i vilket fall, så blir det lite ändrad planering idag. Debbie rider Anna och rider ut, så det är väl samma som jag planerat! Men Pijano skulle egentligen också ridas ut men det blir ridbanan istället. Varför? Jo, för att jag pratade med min kära stallkompis Emelie som sa att den var tinad. Då får man passa på, imorgon kan den ju vara fryst igen! 😉 Pijano har ändå ridits ut hela veckan förutom två dagar då det varit markarbete ena dagen och hoppning den andra. Ingen dressyrridning, alltså.

Och jag är så taggad på att träna program. För kanske, kanske, kan vi tävla i working equitation igen. I veckan pratade jag med Åsa som sitter i WE-komitten och jag blev så glad över att prata med en så trevlig och godhjärtad människa! Hon erbjöd sig att hjälpa mig att söka dispens för repgrimman. Tänk om det går igenom, vilken lycka. Working equitation är trots allt vår bästs gren. Vi har en ”karriär” som jag är väldigt stolt över, faktiskt. Och det är tråkigt att behöva ge upp den grenen när vi redan behövt ge upp allt förutom hoppning. Galopp, fälttävlan, dressyr, western…

Men. Om detta går igenom är det på tiden att börja rida dressyr igen. Måste ringa min tränare Bella, haha! Men idag tänkte jag att vi trimmar program på egen hand. Det är inte ofta jag är taggad på dressyrridning, men nu är jag faktiskt det! Superkul! 🙂

Tänk om kroppen kunde vara lika stark som viljan

Igår var det ju lite skutt i ridhuset som stod på schemat. Eftersom båda var med samtidigt, så får dem ju vänta ”på sin tur”, medan jag hoppar den ena. Jag valde att börja med Pijano av den enkla anledningen att Anna behöver träna på att just så och vänta. Och det gjorde hon med bravur, måste jag säga. Stod helt lugnt och fint när hon skulle stå still. Inga konstigheter. Det är dessutom bra för henne att bara vara i ridhuset, då det varit lite som en stressfaktor för henne med ridhuset över huvud taget. Hon var i alla fall väldigt duktig, det har tagit 3 gånger för henne att nu känna sig trygg och ”vara sig själv” även i ridhuset.

Men, jag började som sagt med att rida Pijano. Han kändes toppenfin. Var för en gångs skull lugn när vi red fram. Just i ridhuset har han varit väldigt pigg nämligen, han har väl saknat att ha helt torr och fast mark under hovarna… 😉 Men han kändes helt toppen. La som vanligt inte jättemycket fokus på själva framridningen mer än att få han lite lösgjord och uppvärmd. Travade även en hel del faktiskt, något jag inte brukar göra då traven är den gångarten som sliter mest på hästen. Hade bara två hinder uppe, en grind och en oxer. Började hoppa fram på ett kryss dock. Pijano blev såå glad (som vanligt) över att få skutta lite. När det var för långt ”drog” han på lite och bara lekte runt, haha! Så höjde efter ett par språng på småhinder och då var han nöjdare än nöjdast.

Vi tränade lite på avsprångspunkten. Båda vi har ju allra svårast med att hoppa ett fristående hinder med lång och rak anridning. Något många andra kanske tycker är det mest simpla… Men vi får oftast till det bättre på konstiga distanser, kort ur sväng och liknande. Men igår gjorde vi det kanon, om jag får säga det själv. Hoppade av medvetet lite stort ibland istället för att ”safe:a” som jag gärna gör, och lägger in ett till språng. Så båda vi var väldigt nöjda! Sista sprången på oxern var rätt stora, det är något jag behöver träna på. Liite större hinder. Pijano känns som en 7-åring och hoppar som en tiger. Inga problem för min prins inte! 😉 Inga bommar ner eller ens konstigheter på något språng. Fantastiskt ridpass!

Sen var det dags för min lilla prinsessa Anna. Redan på framridningen gjorde hon mig så glad! Hon var inte stressad utan lyssnade och gick lugnt och fint i både traven och galoppen. Jag la egentligen ingen fokus på hur hon gick på framridningen då jag brukar fokusera på en sak ( = hoppningen i detta fall) så det inte blir för mycket för henne på samma gång. Men hon jobbade på för glatta livet, lillan! 😀 Gjorde lite fattningar och avbrott, annars inget speciellt.

Och gud vad hon slog om när det var dags att börja skutta. Bjöd superbra och skuttade över fint. Lite brall blev det efter hindrena i början men det är ju för att det är sååå kul ju! 😉 Har ju bara skuttat en gång sedan typ oktober så tog inte så många språng. Men oxern låg nog på 85 cm eller så på slutet. Blir så glad, för Anna har verkligen blommat ut på senaste tiden. Hon har blivit modig och tycker hoppning är SÅ kul! Kom lite stort ett par gånger på oxern och det är med stor stolthet jag kan säga att hon hoppade av utan minsta tvekan så jag knappt hängde med, då jag är van att hon blir osäker i såna lägen. Åh, duktiga lillan!!! Inga bommar ner eller konstigheter med henne heller. 🙂

Jag har insett att jag är lite bortskämd med att nu ha TVÅ hästar som ställer upp i alla lägen, hoppar allt. Jag älskar ju att hoppa, men hade inte gjort det om inte hästarna älskade det också. Men det gör dem, det skulle synas på mils avstånd tror jag! 😉

Det enda som kan förstöra den här lyckan är att jag vet ju att båda mina hästars kroppar inte är lika starka som deras vilja… Pijano har en obotlig sjukdom i hela kroppen. En sjukdom som sprids och som jag är övertygad om att han kämpar emot trots att han just nu inte visar sig minsta svag alls. Fuck cancer. Anna är inte heller fräsch. Hon har inte cancer, men hennes kropp är inte stark och hållbar. Att känna att det finns en risk att jag rider sönder henne, är inte kul. Att kanske behöva rida sönder en häst medvetet och för hennes skull. Det är något jag inte kan veta, här och idag. Men det jag vet är, att allt jag gör är för hennes skull. Jag gör allt för henne. Och för Pijano. För dem är det bästa jag har och någonsin kommer få.

Storshopping…

Min mamma har alltid sagt att jag har aaalldeles för mycket hästgrejer. Det håller jag i och för sig med om, lite. Jag har sjukt mycket grejer. Men man vet ju aldrig, en dag står jag där med 20 hästar och behöver allt det där samtidigt… 😉 Men det som är så kul med detta är att mamma igår kom hem med så sjukt mycket grejer. Haha, jättekul ju. Begagnat är det bästa, så länge det är i bra skick. Det är så man lyckas samla på sig en miljon benlindor och tre miljarder schabrak. 🙂 Här kommer lite bilder i alla fall på mammas häst-shopping, hihi. Ska sätta mig och rensa vad som behövs och inte så fort jag får tid. Gick bara igenom det lite fort igår och knäppte lite bloggbilder – låtsas att jag är en seriös bloggare, med andra ord.

9 täcken. 1 utetäcke, 6 fleecetäcken och två nättäcken.

3 ländtäcken. 1 ylle, 1 reflex och 1 blått med reflex.

Ridstövlar, magplatte-gjord, sadelgjord, tömkörningsgjord, täckesgjord och en martingal.

9 schabrak och två luddiga paddar.

12 par lindor och 1 par transportskydd.

En 10-kilos burk… 😉

1 ryktväska.

3 sadelöverdrag.

6 grimskaft och 1 longerlina.

6 grimmor.

2 flughuvor och 4 flugpannband.

3 par tyglar och 2 par stigläder.

1 träns, 3 nosgrimmor och 3 pannband.

2 par senskydd.

7 nosludd.

2 hönät och klippmallar.

2 par sporrar, 1 hoppspö och reflexer.

Tja, en hel del. Med andra ord. Nice!