Ni är fasiken fantastiska, ni läsare!
Följ gärna, gärna, gärna med hit! Nytt projekt. Tids nog får ni veta vad… hoppas vi ses på http://www.emmacsendes.com! 🙂
Arkiv
Tacksam för livet
Jag tror faktiskt att min ”bloggkarriär” verkligen börjar komma till sitt slut… Jag känner mig omotiverad, trött på hela designen (och orkar inte göra något åt det eftersom jag inte är speciellt duktig på sådant, hehe), och… tja, ni märker ju. Senaste året har faktiskt bloggen inte varit en bra blogg. Och jag gillar inte att göra något halvhjärtat. Jag får fundera på detta lite, tror jag.
Jag är så tacksam för livet. Just idag känns mitt liv nästan för bra för att vara sant. Jag trivs så bra här, på Södermalm. Jag är så glad över mitt jobb. Jag är så glad över mitt körkort, som ger mig så mycket frihet. Jag är så lycklig över hästarna. Bettan är så fantastisk, och än är hon kvar i alla fall. Anna är min prinsessa och i hennes mage ligger en till liten prins eller prinsessa. Och Pijano. Min älskade, finaste, bästa vän i hela världen har fått ännu en chans. Vi kämpar. Dagarna, veckorna, månaderna går i 180. Och om jag vill stanna tiden? Ja. Fast ändå inte. Just nu är jag bara så tacksam… för livet.
Ful outfit AB
Här är ett par bilder på tjejerna från i helgen. Vad sjutton tänkte jag med babyfärger-matchningen undrar jag?! Haha… Ljusblå lindor på båda, ljusblått pannband på Bettan, ljusblå repgrimma på Anna… Rosa schabrak på Bettan, rosa nosludd på Anna… Haha. Men så mysigt hade vi ju det ändå, såklart! ❤
Uppdateringen är lika med noll. Då det finns noll tid. Men vi hörs snart igen! 🙂
Vi har sett Räkan för första gången
Här är Räkan. Och Räkan är någon jag älskar mer än allt, redan innan han/hon ens ”finns”. Det är lite sjukt. Och igår såg vi honom/henne för första gången. Så häftigt att det inte ens finns ord! ❤ Marianne sa att det till och med såg ut som han/hon var större än 45 dygn… välutvecklad och fin, hihi. Tydliga, bra hjärtljud, och tja, allt utan anmärkning. Det var helt fantastiskt att se, faktiskt.
Man är ju så rädd att något ska gå fel. Och man vågar ju knappt tänka på att där inne ligger han/hon som kan vara vår vän i de närmsta 30 åren. Räkan är garanterat det mest efterlängtade och älskade foster, idag 45 dygn. Beräknad till slutet av maj/början på juni 2015… ❤
Världens finaste Anna.
En liten snabb update
Jag har jobbat, jobbat och jobbat precis hela veckan… 🙂 Nu är det bara en vecka kvar innan jag slutar på ena jobbet – och alltså jobbar lite mer ”normala” tider och inte dubbeljobb 9-19:15 varje dag liksom… Nu jobbar jag idag, och sedan på lördag. Sen är jag ledig söndag och så återstår en vecka med lite extra slit (och då tyvärr mindre tid för… ALLT annat). Igår var jag inte ens ute i stallet, det blev för sent. Tur att jag har Lina! Hon kylde och fixade med Pijanos ben, gick en timmes skogspromenad med Anna och ytterligare en promenad med Bettan. 🙂 Tuuusen tack, bästa Lina!
Ni får lite iphonebilder från i onsdags… Alltid något!
Jag får ibland frågan om mina hästar alltid är lösa – och, nope, inte när dem ska duscha… 😉 Dock i onsdags, njöt dem verkligen, det var ju tokkvavt!
Vääärldens sötaste!
Och på kvällen kom Bettis tillbaka! 🙂
Mys i stallet
Det bästa med att åka bort är trots allt att komma hem… Jag kom ut väldigt sent till stallet efter jobb och lektion, men njöt av varje sekund väl där… 😉 Lina tömkörde Anna ut i skogen, och jag red faktiskt Paloma. Paloma är släkt med Pijano… Lillemans pappa är Palomas gammelfarfar, haha. Hon är korsning arabiskt fullblod/andalusier. Jättefin! 🙂
Ljuset i mitt liv
Det finns kärlek och så finns det kärlek, som man aldrig skulle fungera utan. ❤
Mitt hjärta!
Igår när jag kom till stallet låg Anna ner och vilade i sommarhagen. Jag väntade ett bra tag vid grinden, då jag inte ville störa henne, men hon kollade på mig och låg kvar. Så gick fram och satte mig hos henne, mös och kliade lite. Jättemysigt. Pijano stod precis brevid. ❤ Sen så la hon sig för första gången med huvudet i mitt knä… Finaste lilla prinsessan. Tiden bara gick, jag satt nog där ute i över en timme och helt plötsligt hade jag glömt allt vad planering, stress och tid var…
Balsam för själen.
Tisdag… Hejhå
Jag har har lunchrast, efter att ha jobbat förmiddagen. Idag slutar jag 15:30, och sedan har jag en lektion vid 16:15, så åker direkt från jobbet och sedan vidare till hästarna när lektionen är klar. Ehm… alltså. Bloggen hinns ju inte meeed. Jag har fortfarande massor av ovisade bilder… inlägg… allt möjligt. Men jag hinner inte sätta mig och slå på datorn, jag prioriterar inte det helt enkelt.
Så som sagt, 99,9% av alla inlägg skrivs på telefonen… Snälla hjälp mig nu! Vad tycker ni… är dessa mobiluppdateringar onödiga? Vill ni hellre att jag inte skriver något alls, förrän jag har tid att göra det ordentligt? Eller uppskattar ni inläggen, även dessa tråkiga? Haha… Snälla säg vad ni tycker! 🙂
Mamma, Pijano och jag. Bilden är tagen för typ 6 år sedan… sjukt vad tiden går fort. Jag var liksom 13 år där?! Nu fyller jag 20… Pijano var 12 år… och nu 18.
Ps. Mamma var 25 år… Och är fortfarande 25… 😉
Glöm inte…!
… att alla filmklipp, från allt möjligt med hästarna – endast finns på min instagram! Allt från trickträning till vardagliga små klipp, och även bilder, givetvis! 😉
@ emmacsendes
Lugnare vecka
Jag har jobbat typ konstant förra veckan, även nu i helgen, så någon vidare uppdatering har ju inte hunnits med. Denna vecka blir nog bättre, dock. Jag jobbar ”bara” på ett jobb, och sedan har även världens bästa Lina kommit hem! Så jag antar att hon vill och kommer göra ”mycket” (det som kan göras haha) med hästarna den här veckan… 😉 Jag själv ska nog rida Kopia idag, himla mysigt. Och sedan kanske en liten arabhingst kommer i veckan också, berättar mer om det sen. Fredag-söndag är jag dock bortrest faktiskt, jag och Emelie ska åka och andas arabhästar på riks/sportcupen, och kommer då bo på hotell där, eftersom det är en bit att åka… 🙂
Mina hästar kommer ta det lugnt, som vanligt, hihi. Jag kommer kyla Pijanos ben varje dag nu, och sedan linda det friska benet med ett stödbandage. Anna ska promeneras lite för hand och kanske tricktränas lite… 🙂
Massavspolning i kvällssolen, i lördags… 🙂
Och juste. Anna har ju börjat få vara lös i skogen numera. Hon tycker det är buskul! Och springer iväg och gömmer sig lite titt som tätt. Men antingen vänder hon eller stannar och väntar, hihi. Mest går hon faktiskt med mig/oss (ifall vi har sällskap), men hon tycker det är latcholajban att få springa fritt. 🙂 Jag hade henne lös på gården vi bodde på, men har varit lite kinkig sen vi flyttade hit, till stallet vi står i nu, då alla typ skogsstigar/vägar ligger på andra sidan en 70-väg där många kör som idioter. Alltså, skulle hon få för sig att sticka hem av någon anledning är det ju inte optimalt. Men nu har vi stått här över ett år… Hehe. Inte för att det är någon mindre risk då… Men det är så tråkigt att inte kunna ge hästarna den friheten (Pijano har iofs gått lös här sen dag ett, men Pijano är Pijano…). Så därför börjar vi lite smått. 🙂
Vanliga frågor jag brukar få på såna här inlägg:
Hur har du tränat det där?
– Jag har inte tränat på något speciellt sätt, jag bara… går, haha. Det går ju inte att träna på att ha hästen lös utan att släppa den lös, liksom.
Är du inte rädd att hon ska springa bort?
– Nja, alltså… man vet ju aldrig. Men just nu, nä. Och skulle hon göra det skulle hon springa till Pijano… 🙂 Jag är inte minsta orolig att hon skulle springa bort och försvinna liksom.
Har du godis med när hon är lös?
– Svar nej. Inge godis på promenader!
Hur kan du lita på att hon lyssnar?
– Det kan jag inte, men måste jag göra om jag ska släppa henne lös… 😉
Lyssnar hon alltid?
– Nej, haha, hon har mycket egna åsikter den här lilla prinsessan.
Varför ha henne lös?
– Varför inte?
Tänk nu på att alla har ett EGET ansvar för sin häst, och jag rekommenderar INGEN att göra som jag gör, utan att veta ”vad man gör”. Jag bloggar här för att dela med mig om vad jag gör med mina hästar, men det betyder inte att jag önskar att folk tar efter. Gör bara sånt ni själva är säkra på. Tillexempel att släppa hästarna lösa har jag en plan bakom, varför dem ska kunna gå lösa vart som helst. Det är inte ”för skojs skull” i första hand. Tänk på det! Och var rädda om er och era hästar. 🙂
Kvällsrastning av vilddjur
Mina hästar har aldrig riktigt varit som ”alla andra”. Som ni vet var ju Anna borta i 5 veckor, när hon skulle betäckas och betäcktes… 🙂 Och ifall någon har missat det, är Anna Pijanos livs största kärlek. Han lever för Anna. Anna är hans allt. Och dem har aldrig varit ifrån varandra sen jag köpte Anna i maj 2012 (förutom när Pijano stått inne på klinik i perioder), men alltså, Anna har aldrig ”flyttat iväg” från honom. Han har alltid bara brytt sig om henne. Det har kvittat ifall så 50 andra hästar är runt honom, eller skulle dela hage med honom… han kan ändå inte lämnas i hagen om jag tar ut Anna.
Men när Anna var hos Madde gick ju Pijano med Kopia och Bettan. Och han älskar dem med! Då var det så skönt, för Pijano stannade i hagen med en av dem, när den andra togs ut. Jag trodde verkligen att det skulle vara lugnt att han stannade med Kopia när jag tar in Anna, nu när hon är hemma igen. Men tji fick jag typ… Han blev heeelt galen. Helt tokknäpp. Anna fick minsan inte gå ut ur hagen utan honom. Och återigen ”skiiiiter i om det så skulle varit en miljon andra hästar här – jag ska vara med ANNA!”… 😉 Det slutade med att han halvvägs hoppade ut. Alltså han stod med frambenen på ena sidan staketet och bakbenen på andra. Jag fick glatt finna mig och släppa lös vilddjuret. Sen fick han följa med upp på crossbanan, men jag sa åt honom att han bara fick stå still där, medan jag promenerade Anna… Inga problem, sa Pijano och återgick till sitt lugna, smarta jag igen…
Liten översikt på planeringen
Nu är Anna alltså dräktig på dygn 31, om allt är som det ska. På dygn 45 kommer veterinären och ultraljudar henne igen. Och jag och Emelie är såklart nervösa… och nog ännu mer nu, efter Annas konstiga svettningar igår. Denna väntan… Det känns liksom ”fel” att planera efter att fölis, för att man lär bli, om möjligt, ännu mer knäckt ifall det inte går som det ska. Fast samtidigt, måste man ju få hoppas. Annars kommer ju vardagen bli så mycket tyngre än den måste vara.
Närmsta tiden kommer jag inte rida Anna alls. Speciellt inte innan dygn 45-50. Och sedan väldigt, väldigt lugnt fram till dygn 90. Egentligen, kommer hon ta det väldigt lugnt, speciellt i jämförelse med hur hon brukar tränas, hela dräktigheten…
I höst/vinter ska vi jobba absolut mest i skritt. Men självklart även jobb i skritt. Alltså, klättring, upphöjda bommar, träna på working equitation-hinder, riktig lågintensivträning, och sedan ska jag faktiskt börja utbilda henne lite ”hobby”-akademiskt. Hon rids redan lite med sånt ”stuk”. Men jag vill att vi lär oss mer! Skolorna, och precis allt man kan göra i skritt ska vi finslipa. Och såklart massor av mysiga uteritter i skogen utan träns, hihi. ❤ Sen kommer vi såklart trava och galoppera lite också, men det kommer bli just lite. Hon kommer inte tränas i hård konditionsträning och heller ingen hoppning. Kanske lite löshoppning, för att hon tycker det är så kul. Och lite cavaletti uppsutten, möjligen, men inte mer än så.
Våren 2015 blir svår att planera, då det beror helt på vad Anna vill. Jag kommer ”träna” henne aå länge hon känner för det. Det är alltså omöjligt att säga. Men jag räknar alltså med att i alla fall halva våren går bort. Sommaren 2015 går definitivt bort, för det är ju då våran älskling ska komma till världen… Hösten 2015 lär se hyfsat likadan ut som hösten 2014. Och långsamt bygger vi upp musklerna igen. Vi har ju inte bråttom alls.
Målet är att kanske sommaren/hösten 2016 ha hoppat igång lite och komma ut på någon lokal hoppning. Alltså vara tillbaka där vi var i våras. Det är ju en lååång väg dit, och precis allt kan hända på vägen. Men ändå. Anna är 10 år nu, och då kommer hon vara 12… Det är ju lite konstigt! Hon kommer nog alltid vara en unghäst i mina ögon… Sen år 2017 är målet att vi startat både medelsvår dressyr och working equitation. Nu får vi se om vi når det. Det är det här som är så kul med att sätta upp mål – du vet aldrig vart man hamnar.
Små, små hjärtattacker
Jag kommer bli så härdad. För sjutton vad jag får små ”hjärtattacker”, jämt och med jämna mellanrum… Igår var det Anna jag oroade mig för hela kvällen och natten. Hästarna går ju ute på bete dygnet runt. Dem stod och betade och kom inte ens och mötte oss igår när vi tog in dem (för att pyssla lite, sen ut i hagen igen). Anna var pigg och helt normal. Ställde in henne i boxen med hennes mineraler medan vi kylde Pijanos ben (ca 30 min). Sen skulle vi byta plats på hästarna, ta ut Anna och ta in Pijano… Då var Anna liksom dyblöt bara fläckvis på kroppen av svett. På fläckar på bogen, flanken och vid juvret. Och dessa var helt svarta (Anna är brun, som sagt), och alltså riktigt, riktigt blöta av svett.
Då var hon alltså 30 minuter innan, inte det minsta svettig. I stallet var det svalt, skönt och insektsfritt – de andra hästarna blev svalkade där inne, alltså. Hon stod helt lugnt under dessa 30 minuter. Och förutom fläckarna var hon inte varm på kroppen? Jättekonstigt. Normal puls, normal andning, normala slemhinnor, ingen feber, rörde sig normalt, normala tarmljud… Det enda som var något att reagera på var att hon ”sparkade” mot mig när jag tryckte på flanken första gången. Och det skulle hon aldrig göra om det inte var något. Sen kände jag en liten knöl innanför huden, i flanken… Hm… Ringde massor av veterinärer – ingen svarade. Fick tag på Pijanos veterinär på kliniken som aldrig hade hört något liknande. Gårdsveterinären ringde upp sen också – och samma där, hade aldrig hört något sånt här.
Det finns många teorier. Ett litet kolikanfall. Förgiftning av växter. Bett av t.ex orm, reaktion på något… Eller så simpelt att det var ”eftersvettningar”. Men hela situationen var väldigt konstig och veterinärerna höll med. Hon verkar dock vara bra nu på morgonen, tack och lov. Svetten hade inte ens torkat 2 timmar senare, när klockan var typ 22 igårkväll… Mycket konstigt…
Bara någon bild ur arkivet, från förra hösten tror jag…
Nu är jag i alla fall snart på jobbet. Hoppas på en lite mindre ”dramatisk” kväll idag, hihi…
Nöjd med livet!
Jag har verkligen haft fullt upp senaste dagarna… Jobbat som vanligt på mitt nuvarande jobb (slutar den 15/8) och sedan till 19:15 på mitt nya (som jag förresten är såå glad över!) jobb både tisdag och onsdag. Och efter det ut till stallet och pysslat med mina älsklingar såklart. Så det har varit långa dagar, uppskattad sömn och såå roligt ju. 🙂 Jag var på nya jobbet och skrev på papper nyss och har precis varit hemma för att byta om i rekordfart. Möter upp Issi om ca 2 minuter och Emelie om 15, haha… Ville bara säga hej! Även om det här inlägget var heeelt onödigt… 😉
En gammal favorit, jag och Lilleman år… 2011 kanske? Fotot är taget av Felicia Skoog. ❤
Alldeles för länge sen…
…jag shoppade något nytt till min prins. Pijano har förvisso typ 500 fleecetäcken (okej, haha, där överdrev jag… kanske 40 då 😉 ) men jag kunde inte låta bli igår. Jag hittade nämligen ett täcke som var sååå mjukt och mysigt… så då var det dags för mitt hjärta att få en till pyjamas till vintern. Och matchande grimma såklart… ❤
Från Hööks.
Anar att det kommer svida i plånboken…
Hehe. Insåg precis att närmaste månderna kan… svida i plånboken, brännas i fickan – hur man nu väljer att sätta ord på det. 😉 Det är en liten lista på vad som bör göras innan hösten börjar…
• Veterinärvård.
Den 8/8 kommer veterinären Marianne ut till oss och gör ultraljud på Anna (45 dygns-ultraljudet).
Det börjar bli dags att boka återbesök för Pijano på kliniken, för att kolla senan. Sen ska jag försöka klämma in att samma dag kunna kolla hans cancer då den verkar ha börjat förändras… Och vi har ju en hel del mil till kliniken jag vill åka till, så vore bra att få in dem samtidigt, typ i början på september.
Sen appropå veterinärer, så behöver inte Anna något återbesök sen vi var på kliniken i maj. Vi har varit skonade med klinikbesök ett tag nu… förutom att Bettan var inne och kollades.
• Tandläkare.
Behövs. Men ett problem. ”Min” tandläkare vill inte kolla munnarna utan sedering. Mitt projekt blir att hitta någon som vill göra det, alltså utan sedering. Anna ska inte sederas då hon är dräktig, och Pijano är överkänslig och det känns med andra ord dumt att sedera honom ”i onödan”. Men tandläkarvård är prio. Inte för att jag tror något är fel, eller misstänker något problem – men det är mycket noga med årliga kollen. Jag kommer vilja att Pijano börjar kollas varje halvår, då han börjar bli lite äldre.
• Hovslagare.
Hästarna skoddes i måndags. Eller ja, jag valde att plocka bort skorna på Anna, så hon verkades bara. Men räkningen kommer väl snart… Pijanos specialskor ser minsan alltid till att den inte hamnar på en för låg summa… haha.
Jag har letat hovslagare till Bettan också, men inte hittat någon. Hoppas Sussie fått tag på någon som kan sko!
• Equiterapeut/massage.
Bettan har kollats av equiterapeut och jag har funderingar på Pijano med. Men får fortsätta fundera lite… Hästarnas massör kommer nog ut i veckan i alla fall! Dock bara till Pijano och Kopia, Anna får avstå trots att hon ääälskar det… eftersom hon har bebis i magen. ❤
• Avmaskning.
Dags att kolla masken på hästarna igen.
Världens bästa Emelie tog ju emot hovis i måndags… hon skickade dessa vackra bilder på mina skönheter, haha… 🙂
Jag älskar mål och planering
Faktum är, att det tar ”emot” lite att skriva det här inlägget – för egentligen är den enda planeringen och målet att det år 2015 ska stå ett friskt litet föl vid Annas sida. ❤ Men därför planerar jag ju efter det med, såklart. Jag tänkte skriva ett inlägg om vad mina framtidsmål är med Anna. Och i nästa inlägg – hur vi ska nå dit. Egentligen lägger jag inte upp planer och mål för att det ska gå enligt planen, för det gör det aldrig ändå, haha. Men det är kul! Och ger en ännu mer motivation (om det nu behövs? Min motivation är alltid på topp med hästarna, haha).
För att dra en liten kort bakgrundshistoria… Jag började "rida" Anna år 2011. Hon var då mer i luften än på marken. Hon var riden i trav (travträning, inte dressyrridning) och hade ju dessutom börjat båda bocka, skjuta rygg, stegra och så vidare. Det var hennes utbildning. Jag kämpade i typ ett år med att kunna skritta på lång tygel, haha. Hon var med andra ord… helt grön. Och faktiskt mycket "värre" än en helt oinriden unghäst, då hon som sagt var mer i luften än på marken. Hon var 6 år då. Bilderna här, precis, nedan är tagna i januari 2012.
Hon ägdes av skolan jag gick på, och stod i deras travstall. Men någon lektionshäst blev hon ju inte. Jag tror aldrig hon varit i en ordentlig form en längre tid någonsin. I alla fall inte under åren jag kände till henne, och hört om, alltså från typ 3 års ålder haha. Men jag vet inte, kan inte fråga nu heller då jag inte har någon kontakt alls med någon därifrån… 🙂 Våren 2012 tänkte dem i alla fall avliva henne, på grund av hennes ”psyke”. Så, 10 maj 2012 stod helt plötsligt och impulsivt jag som ägare på hennes papper. Hon flyttade hem till min typ en vecka efter det.
Och när hon väl var min, kunde jag ju kolla precis vad jag än ville kolla. Och det gjorde jag. Jag fick kontakt med en väldigt hjälpsam och snäll veterinär som hjälpte mig med mycket tips och råd. Samt självklart equiterapeut, kiropraktor, tandläkare och massör. Hon behandlades och vi fick verkligen svart på vitt varför Anna har betett sig som hon gjort. Hela år 2012 och början på år 2013 gick åt för ”rehabträning”. Skritt i många månader. Lååångsam uppbyggnad. Jag har för mig att det var i maj 2013 hon hoppade sin första pay and jump på 60 cm, då hade hon aldrig hoppat en bana eller ens fristående hinder utan infångare, haha. Det var liksom där jag skulle säga att jag började kunna rida henne för att utbilda henne. Så hon är bara riden ordentligt i 1 år. Eftersom hon ”skadade” sig nu i april 2014.
Men på att gå från i princip helt outbildad till vart hon ligger i utbildningen idag, är helt galet när man tänker efter. Hon har hoppat 80 cm som högst på pay and jump, och det felfritt. Hoppat enklare banor på 100-110 cm hemma. Hon är utbildad ca LA dressyr, och gör dessutom öppnor och slutor i alla gångarter. Galopp från skritt, samling, galoppombyten… Hon har börjat trampa och göra halv-galoppiruetter på töm. Hon hann komma väldigt långt med tanke på hennes förutsättningar. Men trots att jag löste hennes licens i år hann hon inte tävla. Men någon gång, i framtiden!
Vi har som mål att år 2016 tävla lokal hoppning. År 2017 medelsvår, både dressyr och Working equitation. Och… distans, vill jag prova på! Ni ser, det är långsiktiga mål. Och jag räknar då såklart med att lilla Räkan ska födas frisk och pigg år 2015. Och då, lär Anna vara hyfsat ur form, och jag ska inte ha bråttom med henne. Jag ska skriva ett till inlägg om detta, hur jag tänkt nå dessa mål… ❤
Min älskade, fantastiska häst.
Träningsvärk?!
Jag vaknade helt stel i morse… Funderade en lång stund på varför sjutton då, haha. Sen kom jag på det… Jag plockade av Anna skorna igår, och dem satt som sten. Mina ben bara darrade hysteriskt eftersom jag är för envis för att ta pauser mitt i… Och idag har jag träningsvärk… inte okej… Verkligen dags att börja träna med andra ord! 😉
Måndag igen! Klockan är 8 och jag börjar jobba kl. 9 idag, och slutar 15:30 – skönt! 16:15 har jag en lektion på 70 min och sedan ut till stallet såklart. 🙂 Hästarna ska skos/verkas idag också, och bästa Emelie fixar med att ta in/ut dem till hovslagaren. Taaack! ❤ I morgon ska Bettan kollas av en equiterapeut, hoppas verkligen hon ger grönt ljus! Saknar Bettis! Jag å andra sidan har fullt upp i början på denna vecka, då jag ska till mitt nya jobb direkt efter mitt nuvarande tisdag och onsdag. Så kul!
Det bästa Anna vet är när man drar och pillar i hennes man, så igår fick hon lite flätor – och som hon njöt hihi. 🙂
Helt underbart ”träningspass” med prinsessan
Igår gick jag och Anna ut på ridbanan för första gången… på vad som känns en evighet… 🙂 Jag tänkte att vi skulle göra något litet trick och sen att hon fick göra lite vad hon ville. Och igår var hon verkligen på lekhumör! Så fort vi tog en paus kom hon fram och började visa upp sina tricks… 😉 Vi gjorde egentligen inte alls mycket. Men det blev kvalite istället för kvantitet, om man säger så. Riktigt roligt hade vi!
Detta är det absolut bästa för Anna – när hon går helt avslappnat med huvudet i marken. Då sänker hon hela sin energinivå, och det är precis vad hon behöver. Hon skulle absolut kunna bli en jätteflashig ”trickhäst” som gör alla trick och grejer med en mycket hög energinivå, men det är inte vad jag strävar efter. Anna har fortsått precis! Och så fort vi skrittar, skrittar hon så här, om jag inte ber om annat. 🙂 🙂
Såklart gick vi igenom Annas favorittricks – skaka på huvudet och puss… 🙂
Numera får hon bara ”beröm” när hon lyfter, håller upp benet, drar fram det och sen ställer ner det. Alltså inte när hon skrapar, eller drar det bakåt. Nu ska vi fasiken jobba fram spanska skritten, hihi. 🙂 Hon var superduktig, även här.
Så vi prövade lite i skritt, och det gick bra för att vara typ första gången!
Sen kunde jag inte låta bli att prova lite… Jag har ju tänkt vänta med att lära in stegra… Men det var ett så bra tillfälle att träna på igår. Jag kommer lära in det ur ”hov”. Alltså ber om att hon lyfter ett ben (hon kan lyfta väldigt högt, till exempel lägga över ett framben över min ena axel när jag står raklång), och sedan när hon gjort det – höjer jag energin. Så hon ”hoppar” lite. Det gjorde hon så sjukt bra. Stegran lärs alltså in från helt stillastående, utan någon hög energi, inget ”tryck”, utan helt avslappnat. Men, jag kommer ta det mycket, mycket lugnt med detta. Ville bara prova lite igår, och hon gjorde precis som jag tänkt… 🙂
Buga på båda benen… 🙂 Hon har haft svårare för att gå ner på höger benet, men hon är sååå duktig!
Typ 1% av passet fick hon springa liiite. Hon var sååå pigg. Men vill inte att hon ska springa just nu haha. Men hon var även superduktig som kom på inkallningarna trots att jag höll ett långt spö i handen. Och hon är ju extremt spörädd. Bästa tokfian. Sen fick hon lite tokryck ett varv, det finns film på min instagram, när jag kallade på henne (suck… i TRAV) haha… Men efter det var hon helnöjd och ställde sig med huvudet i backen och ville mysa. Så mycket överskottsenergi. Och SÅ kul verkade hon tycka det var att vara på ridbanan igen!
Haha, det låter kanske som vi gjorde jättemycket. Men detta var precis allt vi gjorde, med massor av ”pauser”. Alltså, inget mer än detta, haha. Det var verkligen inget ”träningspass” egentligen utan vi bara kände på några små tricks hihi. Jag är så lycklig, att jag har en sån här fantastisk häst. Hon är trots allt väääldigt lite tricktränad. Mitt hjärta! ❤
emmacsendes.wordpress.com 